Låt mig säga det här tidigt i inlägget - och jag kan inte vara tydlig nog - allt gick åt helvete med den är tårtan. Av alla tårtor jag gjort och av alla katastrofer jag genomlidit i bakningsammanhang så är det här den som gick allra sämst. Den största anledningen till detta - värme. Mamma fyller år i augusti och det var uppemot 30 grader varmt i köket när jag bakade. Att jag sedan (som vanligt) missräknat tiden hjälpte inte!
Det var vaniljbottnar med lite kardemumma i, fylld med hallonmousse och vit chokladmousse, spacklad med vaniljsmörkräm och täckt och dekorerad med sockerpasta. Redan när jag monterade tårtan började den smälta. Fyllningarna smälte och ville rinna ut, så jag slängde tårtan i frysen. Smörkrämen smälte, så jag slängde tårtan i frysen. Sockerpastan svettades och smälte, så jag slängde tårtan i kylen. Till slut hade jag fått ihop något som åtminstone liknade grunden för en tårta. Jag borde ha insett i detta tidiga skede att en dekoration i sockerpasta inte var möjlig, men jag vägrade ge mig och fortsatte framåt.
Att dutta färg gick bra och blev mycket häftigt. Jag använde pastafärg utblandat med alkohol. Det svåra var sedan att få hela kalaset torrt. Jag och Joakim turades om att sitta och rikta en bordsfläkt mot färgen, vi lade isklampar runt om för att sockerpastan inte skulle svettas och vädrade hela huset för fulla muggar. När jag sedan började fästa remsorna var det svårt att få till jämna mellanrum... Jag räknade och räknade, och trodde att jag fått ihop det, men när jag fäste upp stämde det ändå inte. Jag ville inte krångla med blommor ovanpå och gjorde istället mammas namn.
När vi sedan skulle äta tårtan ute i det fina vädret smälte hela skapelsen. Färgen rann av den, remsorna höll på att ramla av och hela tårtan svettades så det rann om den. Kort sagt - inte så bra. Men den var mycket god.
Vad lärde jag mig? Att aldrig, aldrig baka täckta tårtor i 30 graders värme. Kan vara bra att hålla sig undan tårtmakandet helt då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar